Galileo Galilei

Hej! Nu var det sisådär en månad sedan sist, har så mycket att göra nu för tiden så mina försök att börja blogga igen har inte gått så bra. Har så himla mycket i skolan och hoppas att nästa kurs blir mindre intensiv.
Inte nog med det, förra veckan i tisdags blev Vasilis magsjuk, jag kände mig konstig så stannade hemma den veckan för jag inte ville riskera att smitta ned mina klasskompisar.
I måndags (den 12:e) var vi på ultraljud, rutinultraljudet som man gör för vår lilla knoddis. Vi hade inte tänkt ta reda på könet, men när vi var där inne och såg den lilla krabaten på skärmen så frågar barnmorskan hur vi vill göra med könet... Jo, vi ville veta!!! "Då har ni resultatet där" säger hon och pekar på skärmen, väldigt klart och tydligt kunde vi se en liten snopp! Haha, så det blir en till liten kille :)
Allt såg fint ut, han växer som han ska, är väldigt livlig och barnmorskan fick jaga honom med ultraljudsapparaten precis som med Elias. Däremot såg hon en konstig fläck i bukområdet, hon tyckte det såg beskedligt ut men kunde inte säga vad det var så hon ville skicka oss vidare till en specialist. Vi fick tid 15.00 samma dag. Självklart for det tusen frågor genom våra huvuden och jag kände mig sjukt orolig. Jag åkte iväg på min körlektion, sedan kom min morfar och hämtade mig och körde mig och Vasilis till Huddinge sjukhus. Väl där gjorde en läkare ett ultraljud på oss, den konstiga fläcken hade en gång mellan sig och gallblåsan. Läkaren tyckte allt såg beskedligt ut och att det pekar mot att barnet har en cysta på/till gallblåsan, "2 gallblåsor". Han har sett detta ungefär en gång vart tredje år. För att ta reda på mer vad det kan vara ska vi på återkoll den 8:e januari, kvarstår bilden och ser likadant ut ska vi få träffa en barnhepatolog (specialist på levrar, då gallblåsan och levern hänger ihop). Om det är två gallblåsor brukar det inte vara någon fara, det kan uppstå problem som t.ex. större risk för gallsten osv, skulle vår lilla kille känna av det är det "bara att knipsa bort" som läkaren sa.. Självklart gör det mig livrädd, jag vill inte att han ska få problem när han är liten och behöva opereras... Samtidigt hoppas jag på att det är det som läkaren misstänkte och ingenting annat, allvarligt. Men eftersom han tyckte det såg beskedligt ut borde vi lyssna på det, men man är ändå orolig. Jag vill att allt ska vara normalt.

När vi gick från sjukhuset hade jag jätteont i magen, efter vi kommit ut och närmat oss bussarna känner jag att jag behöver spy, så vi skyndar tillbaka till sjukhuset till en toalett och ringer på taxi. Under taxiresan får vi lov att svänga in till vägkanten så jag kunde kräkas, först visste jag inte om det var pga beskedet om att allt inte är som det ska, men när jag kom hem märkte jag ganska snabbt att jag troligtvis åkt på min beskärda del av magsjuka. Det var som pricken över i:t den dagen.

Jag vet inte vart det kom från, men just nu kallar vi vår lilla ofödda son för Galileo Galilei för hans, förhoppningsvis, 2 gallblåsor. Jag hoppas, hoppas, hoppas att han föds och inte känner av komplikationer av det här under hela sitt liv..