Läkarbesök och massa grubbel

Hallå bloggen!

I maj fick jag vad dom tror ett gallstensanfall som blockerade hela "systemet" och gjorde att min lever slogs ut. Jag fick åka till akuten för tusen olika prover och fick sen stanna kvar över natten för observation. Sedan när detta var över skulle jag till vårdcentralen för att ta ett nytt prov för att fastställa att levern fungerade normalt igen. När jag ringde för att boka tid på Gröndals vårdcentral kom jags till deras väldigt inkompetenta receptionister (lång historia) och blev så irriterad på henne jag pratade med, som trodde att jag visste exakt vilka prover och vem/om jag skulle träffa så jag sket helt enkelt i att gå dit. Nu när jag är gravid igen så ville min barnmorska att deras läkare på MVC skulle få träffa mig och ta prover för att kolla att allt är som det ska.

När jag träffade henne idag frågade hon hur jag mådde och vi pratade lite. Då säger hon att när vi var på ultraljud för att fastställa hur långt gången i graviditeten jag är så hade fostret varit lite litet, det är oftast genetiskt och eftersom varken jag eller Elias var stora bebisar trodde hon att det antagligen var därför, men hon ville göra ett ultraljud i vecka 32 för att se att barnet växt som det ska. Jag har haft mycket smärtor kring magen och ryggen och känt mig väldigt sjuk (kan vara pga illamåendet) men då vile hon boka in ett ultraljud nu på måndag för att se att fostret sitter där det ska och att livmodern sitter rätt. Jag blev skickad på blodprov och ska lämna uringprov på måndag.

Trots att det kanske inte är någonting att bry sig om, en bagatell, och som dom sa så kollar dom hellre för mycket än för lite, så har det ändå satt en del funderingar i huvudet. När jag träffade min barnmorska första gången frågade hon även om vi ville göra kub test, vi kom fram till att Nej, det ville vi inte göra. Nu börjar jag grubla på det igen, tänk om nåt är fel!?

Åh, jobbig dag har det varit. Jag hoppas mina smärtor i ryggen o magen beror på att jag haft lite problem med nr 2 efter att jag börjat äta järntabletter, det kan ställa till med mer än vad man tror. Men just nu känner jag mig stundvis väldigt väldigt... konstig. Inte nog med det, så berättade hon vad hon skulle kolla på i blodprovet efter det med min lever, så nämner hon metastaser och jag går och nojar mig för att jag ska ha cancer också! Haha, hypokondriket nummer 1 här. Jag längtar tills proverna kommer och till ultraljudet på måndag för att se att allt är OK.

Ha en bra fredagskväll.

Monday!

Hej bloggen! Idag är det måndag och hela familjen har varit helt slut! Elias vaknade kl 3 inatt och vägrade somna om, så efter 5 gick han upp. Så idag har varit en seg dag. Jag har iaf fått sova som jag velat/kunnat, Vasilis stackarn har inte sovit någonting. Sjukt jobbigt var det! Men vi var ute och käkade middag igår med en av våra vänner som fyllt år (vi bjöd honom på middag) så Elias farmor skötte nattningen, tror det var det som gjorde att han sedan började vakna till på kvällen och då när Vasilis gick in till honom blev det säkert konstigt att pappa var där nu helt plötsligt. I vanliga fall har Elias börjat sova hela nätterna, han somnar runt 8 varje kväll och vaknar nästan prick halv 6 varje morgon! Vi har haft lite struligt med att sova på nätterna så för oss är detta en dröm! Nu sover lilla snuffisen och jag hoppas han sover got ikväll och sover hela natten. :)

I övrigt så mår jag bra, har mått sjukt illa de första veckorna och jag fick äta postafen som faktiskt hjälpte litegrann, men idag är min första postafen fria dag och det känns faktiskt helt ok! Jag är iaf inte sängliggande så det känns as bra! Idag är jag i vecka 8+1, alltså graviditetsvecka 9. :) Den 1a september har det gått precis 1 månad sen jag tog testet och fick jordens chock!!! Ja, det var inte planerat och jag hade inte fått tillbaka min "kära" röda vän än efter jag slutat amma Elias så jag gick mest och väntade på den, jag trodde inte vi skulle lyckas träffa in första bästa tillfälle att bli gravida på nytt. När jag såg testet och det direkt blev två streck tänkte jag först att nåt blivit fel, kollade igen i instruktionen och jo, det betydde gravid. Vasilis hade bara en kvart tidigare stuckit för att se på bio så med skakande händer (ja, jag var så chockad att jag tom tappade mobilen när jag skulle ringa honom) så ringde jag upp Vasilis och berättade nyheten. Det var med dubbla känslor den här gången faktiskt som jag fick reda på att vi skulle ha en till. Jag hade börjat komma i grymt bra form med träningen, jag hade planer på hur mina studier skulle läggas upp och mycket av det får skjutas upp nu. Men, jag är inte ledsen, vi ville ha 2 år emellan barnen, jag hade bara "planerat" ett höstbarn istället för ett vårbarn, men nu 'r det BARA kul och det ska bli så hiiiiimla roligt, längtar jättemycket!
Jag kommer plugga en kurs nu i höst som avslutas i januari sen får jag vänta med C-uppsatsen tills efter mammaledigheten helt enkelt, eller beroende på hur snabbt jag kommer i form ska jag söka polishögskolan på hösten samma år. Just nu är det iaf bara tankar på att vara gravid, plugga och ta mitt körtkort, som det faktiskt går riktigt bra med! :)

 Bjuder på 2 bilder på den sötaste killen i världen:

Oj oj oj!

Här inne var det sjukt längesen ett inlägg gjordes! Jag testade att byta bloggportal en gång för att få en ny start men det gick inte så bra det heller. Varför har jag då gått tillbaka hit igen? Jo, för jag tycker vår bloggadress "bebis på g" passar så himla bra nu när vi har bebis nummer 2 påväg!!!!!!!!!!! Jag släpper bomben här på bloggen, trots att jag bara är i vecka 7+6 idag. Varför? Den 23:e (i torsdags) var vi på ultraljud och såg den lilla blobben med ett tickande hjärta för första gången, risken för missfall är då minimal och det känns inte som att risken att något ska gå fel är större innan vecka 12 som den är efter. :) Vi var på ultraljud eftersom jag inte hunnit få min första menstruation än, så vi hade ingen aning om hur långt gången i graviditeten jag gått. Så, nu hoppas jag på att komma igång här på bloggen lite mer. :) Jag mår illa, äter postafen och sover hela tiden. Elias som nu är 1,5 år är helt toookig! Han har så mycket energi och det är full fart hela tiden, förutom just nu, för han sover middag. ;) Han har fått ett alldeles eget rum och sover i egen säng hela nätterna, vilket är sjukt skönt för mamma o pappa också. Puss o kram!