Idag är det bara 6 dagar kvar till det beräknade förlossningsdatumet. Det är en dag vi har väntat på, ibland känns det som om vi har väntat så himla, himla länge, men nu när vi äntligen är där så känns det som om det gått jätte fort!
Jag minns det som igår när vi fick reda på att jag var gravid, nu kan vi när som helst vara föräldrar - någonting som då kändes väldigt långt borta och overkligt.
Det har börjat komma kraftigare sammandragningar på kvällarna, vissa dagar tror man att det är dags medan andra känns som vilken annan dag som helst, så det går väldigt upp och ner, men man märker att kroppen förbereder sig. Jag är fortfarande skit nervös!!! Det känns kul, läskigt, pirrigt, jobbigt, allt på samma gång. Men jag tror att när förlossningen är över och vi har träffat vårt barn så kommer det kännas som den mest självklaraste saken i hela världen.
Bebisen är klar, den är runt 50 cm lång och väger drygt 3,5 kg. Bebisen lagrar näring för att klara av förlossningen, som jag själv. Näringen hjälper även barnet att klara sig utan mat det första dygnet i den verkliga världen, antagligen en åtgärd naturen tagit så mammans amning ska hinna komma igång ordentligt först. (Mekonium, det tjärliknande bajset som är den första avföringen som kommer från barnet är också lagrat och ligger redo i tarmarna för att bajsas ut. Mysigt!)
Jag känner mig även ganska konstig, mer än vanligt då. Jag har blivit ännu mer förvirrad och tankspridd än tidigare och jag känner mig väldigt osäker att gå hemifrån utan Vasilis. Jag vill vara hemma, i säkert förvar där jag vet att jag kan betee mig hur jag vill om förvärkarna skulle kicka in. Jag kommer nog därför hålla mig en hel del hemma och pyssla, städa, kanske packa lite inför flytten mm. Så om ni vill nå mig vet ni vart jag finns!!
Vi ska försöka slänga upp en bild också, för man vet ju aldrig hur länge magen kommer vara kvar! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar