Förlossningsberättelse

Nu när det är söndag och man får lite avlastning med Elias så tänkte jag passa på att lite kort skriva om förlossningen.
Söndagen den 13/2 åkte vi in till Södersjukhuset i Stockholm. Vi hade tid för igångsättning vid 14.00. Förlossningen skulle sättas igång på grund av att jag gått två veckor över tiden, så den söndagen var jag i vecka 42+0. När vi kom in så undersökte dom och kollade om det hade börjat hända någonting, och livmodermunnen hade börjat mogna. Från journalen: cervix 2 cm, modermunnen öppen 1 cm.
Efter undersökningen fick jag ta på mitt ett CTG så kollade vi hjärtljuden på Elias, som slog 130 slag/minut vilket är normalt. Klockan var 14.45 när de satte in en gele med hormon vid livmoderhalsen som gör att förlossningen kickar igång (förhoppningsvis).
Efter gelen hade placerats låg vi med CTG kurvan och bara väntade på att någonting skulle hända.


Runt 17.00 började jag känna sammandragningar (i journalen har sköterskan noterat sammandragningarna som fullt hanterbara kl 17.19).
Vid 19.38 har sköterskorna noterat ökade sammandragningar, 4 stycken på 10 minuter, men inte så smärtsamma än.
Jag kommer ihåg att sammandragningarna hade börjat kännas en hel del men att det bara var att andas lugnt igenom dom utan problem.
22.00 gjorde man en undersökning och förberedde för en ny dos med gele. cervix var mer än 50% utplånad men jag var bara 0,5 - 1,5 cm öppen, så inte mycket hade hänt under tiden som gått. Jag tyckte ändå att det hade gjort så pass ont att någonting borde ha hänt, men icke.
Efter den andra dosen med gele däremot började det hända grejer, rätt som det var högg det till och började göra ont så in i -------. Då insåg jag plötsligt att "Jaha, är det så här det känns..." och förstod att det jag hade innan inte var i närheten av det aktiva värkarbetet.
Jag duschade kokhett och tryckte in knogarna i ryggen för att ta mig igenom värkarna, men klockan 02.10 fick jag äntligen en mycket efterlängtad lustgas. Det var verkligen himmelriket, trots att det fortfarande gjorde ont så var det så mycket lättare att hantera, nu i efterhand minns jag bara olika bitar från förlossningen, lustgasen gjorde att jag glömt bort ganska mycket. Det var ungefär som när man är riktigt, riktigt full, man kan inte prata klokt och allt är suddigt.
Klockan 01.15 var jag fortfarande bara öppen 1,5 cm, däremot redan klockan 02.45 var jag öppen 4 cm, vilket var jätte skönt att få höra så värkarna hade någon effekt.


Värkarna var så intensiva att det blev väldigt påfrestande för lilla Elias, så 03.55 satte dom in ett dropp som skulle få värkarna att stanna av så både han och jag skulle få vila lite. Strax innan detta hade jag bett om att få epidural.
Innan epiduralen skulle läggas fick jag ny dos med dropp som stannar av värkarna så jag skulle kunna ligga still. 04.50 sattes epiduralen in och återigen fick jag en hallelulja upplevelse, epiduralen var jätte skön och jag tror mig minnas att Vasilis berättat att vi båda två lyckades sova en liten stund, kanske runt en halvtimme.

05.35 gjordes en ny undersökning och jag var öppen 6 cm. Jag kommer ihåg lyckan efter varje undersökninng som gjordes och man hade öppnat sig några centimeter. Det gjorde det lättare att stå ut under värkarna eftersom man då visste att de hade effekt.

05.40 gick vattnet, som var mekonium färgat - Elias hade bajsat i fostervattnet. Det var först lite läskigt att höra det eftersom det inte är så bra om barnen drar ner bajsvatten i lungorna, men barnmorskorna förklarade att det inte var någon fara, men det var ändå ett orosmoment.

Strax efter vattnet hade gått började det trycka på jätte mycket nedåt vilket var jätte, jätte obehagligt och det gjorde ont, så jag började andas lustgas igen.

08.43 kom krystvärkarna och jag tryckte på för kung och fosterland, men var jobbigt det var.. Det spände och gjorde ont, jag andades lustgas undertiden och det hjälpte en hel del.
09.03 kom lille älskade Elias ut, men så fort han kom ut var han helt slapp i kroppen och sa inte ett ljud. Barnmorskorna klippte loss honom och gick ut ur rummet. Det här var nog det mest fruktansvärda minnet jag har från hela förlossningen, jag var jätte orolig för jag förstod att något var fel när han inte skrek. Han hade tjockt mekoniumblandat fostervatten i strupen som dom var tvugna att suga upp.
När han var 3 minuter gammal fick jag tillbaka honom, vi fick ögonkontakt direkt, han gnydde och började sedan söka efter tutten direkt. Det tog inte lång tid innan han blev hur pigg och stark som helst, vilket var jätte skönt. Han hade inte dragit ner något bajsvatten i lungorna så allt var precis som det skulle.
När Vasilis sa till mig att vi fått en liten son blev jag helt chockad, jag hade under sista tiden blivit helt säker på att det var en liten flicka, så jag vet att jag tänkte "men det kan inte stämma det skulle ju komma ut en liten tjej", men jag har alltid önskat mig en son först, och barn som barn, jag hade blivit precis lika lycklig oavsett vilket kön Elias hade haft.
När han föddes vägde han 2980 gram och var 49 cm lång och var, och är fortfarande, den vackraste lilla bebisen jag någonsin sett.

Lustgasen:
Jag var inte alls otrevlig under förlossningen, däremot gjorde lustgasen att jag sa en hel del knasiga saker. Jag ropade till barnmorskorna och Vasilis att jag var tvungen att posta brevet till staten (!?) gång på gång, vad det var för brev har jag ingen aning om men det måste ha varit någonting väldigt viktigt.
Efter narkosläkaren varit inne och lagt epiduralen och skulle gå så tackade jag honom hur många gånger som helst, "Tack, tack tack tack!! Tack så HEMSKT mycket!" Sedan låg jag i sängen och vinkade febrilt och ropade hejdå.
Under krystarbetet började jag så passande prata om solsidan och avsnittet då Fredrik har hemorrojder...

Det var lite kortfattat hela förlossningen. Det var skit jobbigt, men jag skulle göra om det hur många gånger som helst för Elias skull utan tvekan. :)